Barnfritt!

Jag älskar ju självklart mina barn mer än allt annat, men efter att ha haft en intensiv vecka med dem uppe i Puoltikasvaara så var det skönt med en paus för att ladda batterierna igen. Med tanke på den härliga trotsperioden Vilde kommit in i och varit i ett tag nu så måste man vara ifrån honom ibland för att få nytt perspektiv och få sakna honom. Vi fajtas nämligen 99% av tiden vi tillbringar tillsammans just nu och det tar oerhört på krafterna.
Nåmi är ju som bekant lite för liten för att befinna sig i en trotsperiod, men däremot är hon i en period där hon konstant vill bli underhållen. Ögonkontakt, prat, bus! Hon vill INTE ligga själv på en filt där ingen tittar på henne och ger henne full uppmärksamhet. Det är också ganska tröttsamt.

Så, igår gjorde älskling slag i saken och ringde svärmor som bara blev glad över frågan om hon ville va barnvakt åt smågrynen en natt = )
Sagt och gjort, hon kom åkande i caben (vilken familjebil va?!).

Jag och älskling utnyttjade kvällen väl! Middag hade vi redan ätit tillsammans med Vilde, så redan vid sju slog vi oss ned vid tv:n för att kolla klart på "Blood Diamond" som vi inte orkade se hela av kvällen innan. Den var rätt bra faktiskt! Men SÅ hemskt att se alla dessa barnsoldater som ju faktiskt existerar i stor skala även i verkligheten. Sorgligt och jag blev rörd..
Hann med ett par glas vin under filmen också, gott gott (jag vet att det bara var tisdag, men jag har faktiskt varit borta så länge att vi var värda den där flaskan)!

Efter filmen la vi oss i duschen och pratade länge länge om allt mellan himmel och jord. Sen blev vi på "myshumör" hehe ; )

En toppenkväll blev det helt enkelt! Men nu saknar jag mina små sötnötar igen!! Krävs inte mer än ett par timmar ifrån dem för att man ska börja känna saknaden gnaga..

Drömde inatt att jag var gravid. Helt ärligt så har jag börjat fundera mer och mer på en eventuell trea. Jag som alltid sagt MAX 2 = )
Inte så att jag vill ha ett till just precis nu, det blir för tufft. Men när jag är färdigutbildad om sådär 3 år, då kommer jag nog säga -älskling, är det inte dags att börja jobba i bebisverkstan snart? ; )
Det känns iaf i kroppen att ett barn ännu saknas för att det ska bli fullständigt. Sen om man har turen att få ett till är ju inte säkert, jag tar INGENTING för givet när det gäller bebisar. Tänker nästan tvärtom, varför ska JAG ha turen/lyckan att få ett till barn när jag redan har två och så många andra kämpar för sitt första. Skulle kännas lite orättvist nästan. Fast så är ju livet, orättvist.

Nej nu ska jag klä på mig efter min härliga sovmorgon (fick sova till kl 9 idag, lyckan är gjord)!