Har fått två lugnande besked denna vecka.
För det första så har jag fått ta tre cellprov sedan juni eftersom man sett förändringar på livmodertappen. Jag har varit jättenervös och i princip gett mig själv cancerdiagnosen i förväg, usch. För någon dag sedan ringde läkaren på Kvinnokliniken som tog det allra senaste cellprovet och berättade att provsvaren kommit. Tydligen brukar man dela upp förändringarna i tre olika stadier, 1,2 &3. Både 2 och 3 innebär att de oftast tar bort en bit av livmodertappen som inte är frisk. En 1:a innebär att man får ta ett nytt cellprov om ett år för att se om förändringarna utvecklats till 2 eller 3. Mina förändringar visar sig just nu vara på 1, vilken lättnad! Nu försöker jag släppa detta tills jag blir återkallad om ett år.
Det andra positiva beskedet har med Nåmi att göra. Sedan den första tanden kom för ungefär två månader sen har hon inte varit sig själv. Ätit jättedåligt, sovit dåligt, varit gnällig och tussig och haft lite småfeber vissa dagar. Vi trodde först att det bara berodde på att tänderna var på G, hon har fått fyra stycken i ganska snabb takt. Men när hon ätit och sovit dåligt i två månaders tid började jag misstänka en infektion eller så. Hon har ju inte så mycket övervikt att ta av så hon behöver all mat hon kan få i sig. Ringde bvc igår och vi fick komma på en gång för att väga och mäta. Hon har gått upp bra i vikt och även vuxit mkt på längden! Skönt. Hennes kurva ser jättefin ut, hon följer den exemplariskt! Men hon är ju inte direkt någon 10-månaders bebis egentligen. Vikten var 7775 g (hade hon legat mitt på "normalstrecket" hade hon varit drygt 6 månader gammal). Längden var 70,5 cm och huvudomfånget 43,6 cm.
Mitt lilla hjärtegryn!
Så nu behöver vi iaf inte oroa oss för att hon gått ner i vikt efter hennes långvariga matvägran, vilken tur!
Men som typiskt är verkar hon nu ha fått en ögoninflammation = ( Imorse när hon vaknade var hela hennes öga alldeles uppsvullet och såsigt, stackare. Vilde har fått superhosta också, mest på nätterna. Rickard har ont i halsen och jag är snorig. Dessutom har jag en uppsvullen käke tack vare en jävlig visdomstand som bestämt sig för att få plats i min redan proppfulla lilla mun, ajaj! Kan varken äta, dricka eller stänga munnen helt. Lovely!
Hoppas verkligen INTE vi blir sjuka igen, lagom till jul. Men det är väl så det brukar se ut..så fort man slappnar av när det blir helg/jullov/semester så kommer bacillerna smygande och attackerar, blää.
Färdigklagat för den här gången ; )
Saturday, December 15, 2007
Lugnande besked.
Posted by Sophie at 10:40 AM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jag frågade ju lite när jag var och lämnade cellprov och tydligen är dte så att steg 2&3 som du skrev om är inte heller cancer utan det finns risk att det BLIR det om många år, därför tar man bort i förebyggande, men allt detta är så "snällt" det är därför det inte gör nåt om man väntar ett år eller två, för steg ett är ju bara som typ en förkylning på tappen, helt ofarlig just nu, och med största sannorlikhet även i framtiden, det är ju bara att det är en liiiiten ökad risk som om man bara håller koll på kan ta bort helt om den ej försvinner själv. Du kan vara helt lugn, man är expert på att nojja i onödan (jag är proffs på det) och glömma bort att njuta av det livet man lever NU, ingen vet ju hur morgondagen ser ut, och det vet man inte för någon, dvs, vad som helst kan ju drabba nån annan också (de kanske inte ens vet att det håller på att hända) dig håller de ju koll på, tänk vad bra, då kommer dte ju absolut inte bli nåt...!Milo är också KASS på att äta nuförtiden, han vill äta SJÄLV vilket han ej klarar, inte bli matad....han väger 7200 och är 68 lång...=( Men de tar ikapp det när de kan äta själv och äta riktig mat, det är jag övertygad om! Inatt drömde jag att Milo tog sina första steg, känns inte alltför långt bort nu, trots att han är så "liten", det viktigaste är ju att de utvecklas....Krya på er!!
Kram/Erica
Åh vad skönt med positiva besked... ses snart? kram på er...
Ja, massa skönt med bra besked! STOR KRAM!
Post a Comment